gen_2049.1.gif
Hem
Tjänster
Artiklar och exempel
Kontakt och presentation
startsida.nu
Bilder för publicering
Blogg
Intervjua politiker

 

John Sawatskys dödssynder


 

 

Frågegurun frälser från ett liv i synd

 

John Sawatsky är en av Kanadas mest kända journalister. Han har skrivit bästsäljarböcker och fått ta emot fina priser. Några veckor varje år reser han till Sverige för att hålla kurser i intervjuandets konst, bland annat inom Sveriges Radio. Fredagen den 8 maj fyllde han 50 år. Och denna dag ägnade han åt att gratis föreläsa om intervjuteknik för några hundra frågvisa studenter vid JMK i Stockholm.

 

(Artikel publicerad i Radiotidningen 1998 och i Grävande Journalisters tidskrift Scoop.)

John Sawatsky föreläser. Ryggtavlan tillhör en känd undersökande journalist.

Stora salen är fylld till sista plats. Folk sitter på golvet och ihopträngda utefter väggarna.

 

Några av eleverna är skeptiska till en början, men mycket metodiskt bevisar Sawatsky utifrån intervjuinslag med USAs mest kända journalister att dåliga frågor hindrar information att komma fram. Det går att lära sig intervjua bättre. Någon berättar om den kände TV-reportern som gick en Sawatskykurs och kort därefter kom inspringande på redaktionen ropande: ”det funkar, det funkar”.

 

Som ett slags misslyckandets maskot återkommer 60-minutesveteranen Mike Wallace som avskräckande exempel gång på gång under Sawatskys två dagar långa föreläsning. Hela första dagen ägnas åt att tydligt analysera och exemplifiera intervjuandets sju dödssynder.

 

Här en kortversion av dessa.

 

Dödssynd 1: Att inte ställa en fråga.

 

Som du frågar får du svar. Om du inte frågar, får du ingenting. Detta kan tyckas vara ett onödigt påpekande, men via flera exempel visade John Sawatsky att även de mest namnkunniga journalister syndar mot detta. Skilj på påståenden och frågor. Påståenden lägger fram ett ämne, men kräver ingenting och för inte intervjun framåt. Ett tydligt exempel var när fd presidenten Jimmy Carters hustru intervjuas av Mike Wallace. Hon gör ett utspel där hon mellan raderna hävdar att president Ronald Reagan förstärker rasfördomar. Mike Wallace reagerar som människa och inte som journalist och bemöter uttalandet med ”Det var inte så snällt sagt.” varvid fru Carter omedelbart backar. Hade Wallace istället frågat ”Vad menar du med det?” hade hon sannolikt utvecklat sig ytterligare.

 

Det händer också ofta att reportern försöker visa en samhörighet med den intervjuade genom att berätta om sig själv och sina egna känslor. Ett exempel var när en reporter från 60-minutes intervjuar Paul Newman om hur det var att mista ett barn. Istället för att låta Newman berätta säger reportern: ”Det kan inte finnas något värre än att förlora ett barn.” vilket får Newman att backa. Vid situationer där den intervjuade berättar om svåra upplevelser bör man avstå från egna kommentarer.

 

Dödssynd 2: Att ställa flera frågor samtidigt.

 

Vi har alla sett det på CNN när någon världsledare håller presskonferens och journalisten reser sig upp och ställer flera frågor samtidigt. Sällan blir svaren särskilt bra. När vi ställer dubbla frågor vill vi oftast ha svar på första frågan, men vi får svar på den andra. Genom att ställa dubbla frågor ger vi utrymme för den intervjuade att välja vilken fråga han eller hon vill svara på. Vill Bill Clinton inte svara på första frågan väljer han att bara svara på den andra. Om allt annat är lika svarar han på den sista frågan. Annars väljer han den fråga han helst vill svara på.

 

När vi ställer dubbla frågor signalerar vi ”här får du en korg full med frågor, plocka en”. Vi visar att vi inte tycker det spelar någon roll vad de svarar på.

 

Sawatsky illustrerade detta bland annat med en intervju där Nancy Reagan berättar att hon drabbats av bröstcancer och att hon sagt till sin man ”I’m sorry”.

Intervjuaren frågar: ”Why…” men tillägger också ”did you feel guilty?” innan Nancy Reagan hinner svara. Den andra frågan får Nancy Reagan att backa och berätta mindre än hon sannolikt gjort om hon bara fått frågan ”Why?”.

 

Dödssynd 3: Att överlasta frågorna.

 

En nära släkting till dödssynd 2. Genom att ge mycket information i frågan krånglar vi till det. Den intervjuade lämnas utrymme att själva välja vad han vill svara på. Misstaget kan vara så enkelt som att fråga: ”Hur kan du veta säkert att det blir bättre med den nya reformen?” Detta är egentligen två frågor: ”Hur kan du veta att det blir bättre…?” och ”Vet du det säkert?” Intervjupersonen ges en nödutgång och kan svara: ”Man kan aldrig veta säkert.”

 

När Bill Clinton fick frågan ”Did you have a 12 year afair with Genifer Flowers?” svarade han nej. Senare anklagades han för att ha ljugit. Men frågan var överladdad. Han hade haft en affär med henne men svarade nej till att den skulle ha varat just 12 år.

 

Dödssynd 4: Att ge egna kommentarer till frågan.

 

Egna kommentarer hindrar ofta intervjupersoner från att svara eftersom de tenderar att svara på kommentaren istället för på frågan. Ett exempel var när en företagsföreträdare intervjuas om varför man givit en ”bonus” på 7 miljoner dollar i samband med en affär. ”7 miljoner dollar är ju en häftig bonus…” säger intervjuaren varvid intervjupersonen genast sätter igång med att dementera detta istället för att svara på frågan.

 

Dödssynd 5: Att använda laddade ord.

 

Värdeladdade ord kan bli landminor som gör att den intervjuade helt slutar svara på frågan. Att fråga någon ”Ser du dig själv som en förrädare?” kan göra att han helt slutar berätta och istället börjar argumentera mot det negativt laddade ordet ”förrädare”.

 

Dödssynd 6: Att överdriva.

 

Att överdriva och säga t ex ”Jag har en miljon saker att göra idag.” är underhållande och färgrikt, men fungerar dåligt i intervjusammanhang. Intervjupersonen fokuserar ofta på överdrifter i frågor och söker balansera överdriften i sitt svar. Därför svarar alltid en ”hjälte” att ”det var väl ingenting…”

 

Ett exempel var när Mike Wallace intervjuar Pavorotti och konfronterar honom med ett påstående att han är så rik att man kan tala om Pavarotti-imperiet. Detta får operasångaren att försöka tona ner påståendet genom att beskriva sig som relativt fattig.

 

Dödssynd 7: Att ställa frågor med slutet slut.

 

Ja-/nejfrågor är ineffektiva. Slutna frågor av denna typ innehåller ofta också ett innehåll som vi lägger i intervjupersonens mun. Då är det bättre att ställa frågor med öppet slut. Vi upplever ofta att slutna frågor är tuffa att svara på, men i själva verket är de enkla. ”Är du rasist” ger en plattform att förneka och sedan förklara motsatsen. Intervjupersonen behöver inte ens tänka efter. Vårt syfte bör vara att svaret ska vara bättre än frågan. Och ju mer de måste tänka för att kunna svara på frågan desto tuffare är den..

 

Det finns två typer av svar. Intervjupersonen kan välja att:

  • bekräfta/förneka - som svar på slutna frågor
  • förklara/utveckla - som svar på öppna frågor

 

John Sawatsky påstår att han ännu inte träffat någon journalist som inte brutit mot samtliga dessa dödssynder.

 

Björn Häger,

som var där och tjuvlyssnade

 

Fotnot: Sawatsky jobbar numera heltid för tv-kanalen ESPN.

 

Läs mer om John Sawatsky: